Jordgubbspaj, BVC och Skalman

Grattis Pernilla!

Igår var det avslutning i SET och vi hade en underbar dag tillsammans och det känns faktiskt lite vemodigt att det är över. Jag kunde inte delta aktivt eftersom vi hade femkamp och istället hade jag då tid att fotografera min kollegor i stark solljus, motljus, i skugga och i snabb rörelse.

Idag har det varit full rulle vetebulle vart var det jag skulle, då allt har gått i ett. Jag har grejat hela dagen, varit på BVC på 10 månaders kontroll, bakat en mycket smarrig jordgubbspaj till Ulle och barnen samt varit hos Lisa och bjudit henne på middag.

På BVC fick jag vänta länge, länge,jättelänge...varför förstod jag senare. Jag hade tagit fel dag och fel tid. Typiskt. Jag ska nämligen på cellprovtagning nästa tisdag, så jag kom rätt dag i fel vecka i rätt tid hmmmm, inte många rätt. Nova vägrade att göra allt som Inga-Lill ville, typiskt men det viktiga är ändå att Nova följer sin kurva trots att hon ökar dåligt i vikt.

Henrik hade handlat hallon eftersom jag ville göra en hallonpaj men när jag skulle börja märkte jag att det var jordgubbar i påsen. Jaja, jordgubbspaj är ju nästan ännu godare.

Teo, Nova och jag har som sagt varit hos gudmor Lisa och det var supertrevligt som vanligt. Teo var salig över att han fick mata Lisas lilla sköldpappa, Skalman med äppelbitar. Han frågade mig om Skalman eller Skalis eller Sköldis som han kallar honom kunde flytta hit. Man kan sammanfatta kvällen med att Teo var överlycklig över att han äntligen fick följa med till Lisa och när vi gick in i bilen för att åka hem sa han: mamma, det var så himla roligt hos min Lisa, hon är ju Novas gudmor fast jag vill också vara med Lisa. Kan du lova att jag får träffa Lisa snart?

Sol korvgrillning och stutsmatta

Idag tog jag med mig barnen och hälsade på min goda vän Renée, Fredrik och Linus. Linus och Teo tycker så mycket om varandra och pratar om varandra hela dagarna. Det är ju svårare för oss att ses nu när Renée har fått jobb så nu gäller det att passa på när vi har möjlighet. Henrik valde att stanna hemma och greja.

Vi fick en helt underbar eftermiddag, Teo hoppade och slog volter i fyra timmar, åt glass och grillade korv. Nova var sååå trött och sov i i vagnen i nästan tre timmar. Jag och Renée kunde passa på att uppdatera oss på vad som hänt sen vi sågs förra veckan. Kändes lyxigt att bara sitta i solen och bli uppassad av Renée och Fredrik. Nu ska jag jobba och förbereda mig inför avslutningen i SET, vi ska ha en heldag och föreläsa om konflikthantering, problemlösning och så ska vi lära ut kompismassage. Dagen avslutas med att vi drar iväg på en helt galen men rolig hoppas jag, femkamp.

Natti natti

Gammelmommo Ruth

I dag skulle min mommo Ruth fyllt 92 år och när jag tänker på henne så fylls jag av minnen som alltid kommer att förgylla mitt liv. Min mommo var mycket speciell och det viktigaste för henne i hela världen (sorry mamma) var jag och min syster. Det blev så eftersom vi var de enda barnbarnen, men även för att mommo var som en familjemedlem. Det var mommo som hejade på mig när jag var med i alla knasiga talangtävlingar och det var till mommo som jag skrev ett brev i veckan under alla mina resor och jag kommer så väl ihåg när jag reste runt i nästan ett år hur krångligt det var att hitta frimärken och papper att skriva på. Men jag var tvungen, mommo bara måste få något att se fram emot varje vecka.

Mommo Ruth har betytt oerhört mycket för mig och det är ju tack vare henne som Nova har ett, ja vad ska man säga...mindre snyggt mellan namn som jag inte tänker skriva ut här hahah. Nästa år är det exakt 10 år sedan mommo dog och jag kommer aldrig glömma när pappa ringde tidigt en morgon vid fem för att berätta. Det är mycket tackvare det samtalet som jag än idag har ångest så fort någon ringer sent eller under natten. Men man vill ju ändå veta. Jag har vid flertal tillfällen diskuterar döden med mina vänner och ofta påtalat hur viktigt det är för mig att man visar hur mycket man uppskattar varandra när man är i livet. Det är givetvis en självklarhet för många att besöka kyrkogårdar eller andra betydelsefulla platser eftersom det kan vara det enda man har kvar att hålla fast vid. Men samtidigt får man inte glömma att leva i nuet. Jag är så otroligt glad över att jag alltid hade den där lilla extra tiden för min mommo och att det aldrig kändes som att jag borde ringa eller hälsa på, utan att det snarare var så att jag alltid ville vara med mommo. Och tillsammans med Ingrid så är mommo en vuxen som jag verkligen saknar och tänker på ofta och när jag gör det så är det alltid med ett leende på läpparna.

Fotled fotled fotled

Träffade min sjukgymnast Linda idag och hon sa att anledningen till att jag har så ruggans ont i foten fortfarande är att jag har en blödning där. Så, nu har jag fått nya övningar och nya utmaningar. Hade Teo med mig så jag kan erkänna att jag inte riktigt uppfattade vad Linda sa om alla övningar. Teo var överallt, han boxades på en säck, han klättrade i ribbstolen och tranade med hantlar.

Det är viktigt för både mig och Teo att vi, bara han och jag har egen tid minst en gång i veckan då vi gör något mysigt tillsammans. Förra veckan var vi ju och såg Horton och idag var vi och letade efter ett soffbord till oss. Men tjiiii fick vi. Alla är bedrövligt stora och ärligt talat ganska fula.

Nova har börjat med något nytt när hon ska sova och vaknar alltid igen och då är det stört omöjligt att få vår lilla älskling att somna om. Jag tycker att varje dag med Nova är ett äventyr och det är het otroligt hur mycket små barn på 11 månader snappar upp. För att inte tala om barn på snart 4 år.

Igår var jag och Nova hos gudmor Lisa och vi bjöd henne på vår favvo kebabrulle, mums. Det är perfekt att Nova har Lisa som gudmor eftersom Lisa bryr sig så mycket om henne. Lisa är en superbarnvakt och hon ställer alltid upp. Vi skulle egentligen ha varit hos Novas andra gudmor, Linda i dag men hon fick influensan, trist.

Nu ska jag lägga mig och läsa tidningen, blir en glutt i sporten också för Henriks skull. Natti

Han är inte bara världens underbaraste kille ...

Äntligen börjar foten kännas bättre igen, vilken lycka för hela familjen. Det är liksom fortfarande lite ovant att Nova kryper snabbare än jag går eller att Teo säger: mamma kom! (3 minuter senare) men mamma, varför kommer du aldrig? Det är bättre att du tar stolen och rullar hit, det går fortare då.

Nova har ju blivit lite mer rörlig och busig och när vi alla satt och lekte på golvet så bara stack hon iväg och klättarde upp i soffan. Jag slängde mig givetvis upp och haltade med stelt knä (förbjudet säger sjukgymnasten) raskt (läs med snigelfart) bort mot soffan. Då ropar min alltid så hjälpsamme son: Men mamma, du behöver inte skynda dig, det är bättre att jag springer i förväg och passar Nova så att hon inte trillar ner, du vet det tar ju lång tid innan du kommer fram.

Innan vi ska iväg till dagis passar Teo upp mig, han tar av hjulskydden till vagnen, klär på sig själv, tvättar sig och borstar tänderna själv (mammor behöver bara ta det där sista, för det har tandläkaren sagt), passar Nova i badrummet när jag duschar och bär alla väskor. Vilken kille! Och så frågar eller snarare konstaterar han ofta hur duktig han är.

Var ju hos den där hemska tandläkaren förra veckan och det verkar som att tanden lever fortfarande. Den har gjort sig påmind ganska många gånger och jag kan inte bestämma mig för om jag gillar det eller inte. I söndags var jag på me&i party hos Anna-Carin och det var mysigt att träffa både henne och Ulla Bulla. Var även och letade efter ett nytt soffbord till oss men hittade inte vad vi sökte så efter tips av Kattis har jag nu bestämt mig för att tillsammans med Helena göra ett eget. Vi får se om jag lägger ut bild på det eller inte hahaha.

Var på Bergvik med Helena idag och när Helena skulle byta på Ella så hörde jag bara ett litet barn som skrek: nej, nej pappa, nej pappa, dunk dunk. Men vad är det som händer sa vi som satt där och väntade. Jaha, sa någon, det är en pappa som tvingar sin son att ta passfoto i fotoautomaten. Men pojken fortsatte att gråta förtvivlat och ropa på sin pappa och senare fick jag reda på att det var vakter som hade tagit en man som var misstänkt för snatteri och inför det här lilla barnet på fyra år och utan bevis anklagat pappan som blev upprörd och skrek. Fruktansvärt, dessutom brottades pappan ner när barnet såg på, helt otroligt att det får gå till så. Skyldig eller oskyldig, barnen måste skyddas!

Slutligen är det bara för mig är det bara att konstatera att jag aldrig hade klarat mig utan min underbare son och hans hjälpande hand. Tack Teo

Familjemys eller familjerys

Vila, högläge, varva varmt och kallt och ingen belastning alls på foten, det är direkt order som jag fick av min sjukgymnast Linda. Jag har väl misskött foten lite eftersom jag hade festen i lördags trots oerhörda smärtor och dessutom jobbade jag ju hela dagen i måndags. Men till mitt försvar måste jag ändå säga att jag tog det väldigt lugnt och blev uppassad hela tiden, så jag tror inte att det blev så mycket värre.

Men nu är vi tillbaka på ruta 1, Henrik är hemma och passar upp mig, vårdar en prickig Nova som har 300 prickar som svider, kliar och ömmar samt en liten Teo som bara busar. Nova sover faktiskt ännu sämre än vanligt och vaknar flera gånger i timmen under natten, men jag ska inte klaga, jag är lycklig ändå med min underbara familj.

Värre är det i så fall med tanden, för att rädda den krävs antagligen att den måste rotfyllas och det är ju inte så roligt. Men det finns 10 % chans att nerven återhämtar sig så det är bara att hålla tummarna.

Låter det dystert? Det låter nog värre än det är, men nu bara måste jag skynda mig att få bukt med foten sen kommer allt att bli toppen!

Ont men glad

Tjejfesten igår blev verkligen lyckad, maten var god, drinkarna slank ner i rasande takt och stämningen var på topp. Jag fick underbara presenter och det hade jag verkligen inte räknat med eftersom det var så längesen jag fyllde år. Fick en ansiktsbehandling lyx av Åsa och Linda, massage av Linda, Per-Johan, Skägget och Johanna, underbart! Perfekt för mig som har haft lite mycket kring mig nu med foten och allt. Jag ska beställa tid och bara njuta av att bli ompysslad.

Min goda vän Helena hade snappat upp något kufiskt som jag slängde ur mig när jag var på Gotland - Ähh, du, Helena, vet du att Tove Adman har designat en gotlandsljusstake? Och det här kom ju Helena ihåg, så av henne, Carita och Lisa fick jag denna charmiga moderna gotlandsljusstake i aluminium som jag bara älskar. Det är ju härligt att ha en massa gotlandsprylar hemma och den gamla traditionella gotlandsljusstaken är ju allt annat än snygg.

Kvällen avslutades på Blue moon och eftersom jag hade så rackarns ont i foten så stod jag mest still medan alla andra glada dansade och passade upp mig.

Tack för en kanonkväll mina goa vänner!

Äntligen fredag

I morgon kommer min syster som jag saknar otroligt mycket och vi ska äntligen ha min fest. Jag hade ju tänkt ha en liten tillställning när jag fyllde år men eftersom jag bröt fotleden så ställde vi in då. Från början skulle farmor och farfar komma hit och vara med barnen men båda har känt sig lite dåliga efter de att Teo hade vattkoppor, så vi vill inte riskera att dem åker på bältros (om dem inte redan har eller kommer att få det).

Så nu blir det tjejfest istället, tjohoooo, va roligt det ska bli. I dag ska jag jobba och förbereda min föreläsning som jag ska hålla i på måndag. Det ska bli jätteroligt att äntligen få komma dit igen för jag längtar ihjäl mig efter eleverna. Måste bara klura ut ett sätt att ta mig dit på.

Tog bussen i morse med Teo till dagis men när jag skulle åka tillbaka hem så kom det ingen buss. Efter att ha väntat mycket länge så var jag tvungen att gå (läs stappla) mig hem. Det tog nästan 50 minuter och nu har jag ruggans ont i foten. Men, bli inga deppare jeppar, som Skalman säger, jag ska vila som bara den nu så att foten blir glad igen!

En härlig dag

Jag har fasat lite för idag eftersom det var första gången sedan jag bröt fotleden som jag skulle fixa alla vardagssysslor själv. Låter väl som en baggis men tänk vad en bruten fotled kan ställa till med. Sitter nu lätt gråtfärdig framför datorn efter att ha kört mitt träningsprogram, puh puh. Tur att barnen sover när jag utsätter mig för detta eftersom det kommer ut en hel del fula ord. Jag kan inte låta bli, det gör ont så in i baljan men mest frustrerande är att jag inte klarar av att göra de mest basala saker, som att vicka på foten i sidled eller stå på ett ben i mer än 1 sekund. För allt detta är ju en början till att lära sig gå ordentligt.Men men, det är bara att kämpa på.

Jag känner mig ändå på ovanligt gott humör idag eftersom jag pratade länge med min goda och äldsta vän Pernilla, jätteroligt! Sen förgylldes min dag ytterligare med en långfika. Jag och Nova träffade Kattis och Livia och det är ju alltid lika trevligt. Livia har blivit en störtskön liten tjej med egen vilja och Nova är så mammig att jag knappt kan knyta skorna utan att hon sitter i skosnöret. Och för mig är det alltid roligt att träffa vänner som Kattis, som ger och inte tar energi. När jag senare idag fick se en leende Ella smaska på sin första majskrok, höra att Renée fått jobbet hon sökt och fick veta att Johanna kanske kommer på tjejfesten, ja då var dagen fulländad!